JOIS!

Kategori: TANKAR & Ã…SIKTER

Låt det fortsätta såhär

Det är sjukt hur den här varelsen har fått mig på fall. Visste inte vad kärlek var föränn jag träffade honom. Är så förbannat kär. Allt är så bra nu.

Börjar få ordning på skolan, mitt liv och allt där emellan. Har världens finaste vänner, familj och pojkvän. Mer vid min sida behöver jag inte.

 

+ En månad med mitt hjärta

När han säger att jag är underbar och att jag är den bästa personen han någonsin träffat, då hoppar hela jag & hjärtat till av lycka.

Det är sjukt hur han, hur en enda person kan få mig att må så förbannat bra. Han kommer alltid upp med frukost på sängen, 

håller om mig varje natt som vi tillbringar tillsammans, men ingenting slår när han pussar mig på kinden och viskar "godnatt, jag älskar dig".

Har aldrig vart såhär glad med någon. Är så himla lyckligt lottad över att jag får dela min första kärlek med en sådan underbar person.

Idag firar vi en månad tillsammans, och det är den bästa månaden i mitt liv. Är så himla himla himla kär. Finner inga ord ♥

(Ni får nöja er med en halvtaskig mobilbild från i lördags, kommer garanterat dyka upp flera bilder här på bloggen med bättre kvalite). Hihi!

 

Vad vill ni se mer utav?

Har verkligen ingen motivation just nu, så därför kan ni hjälpa mig genom att kommentera vad ni vill se mer utav här i min lilla blogg. Mer outfits? Tips? Vardagsbilder? Eller vad det nu kan vara, bomba mig med kommentarer nu! Ha det fint.

Bild från i somras. Hur underbart vore det inte att ta flyget och dra till varmare breddgrader? Någon som är på?

 

Lovely you

Hallå godingar! Jag vill bara tacka för alla fina kommentarer som trillar in här varje dag, det gör mig så otroligt glad! Ni är så himla bra♥

 

Blandade höstkänslor

Efter sommarens hetta och lekfullhet så kommer det istället en tid för funderingar. Det är som om allt stannar till för en stund.

Hösten är här, det är mörkt och kallt och det är just den här årstiden som alltid blir så himla mycket mörkare och kallare än vanligt.

Det har alltid varit någonting med mig och årstidsväxlingar. Det är liksom så lätt hänt att man halkar in och klär sig precis som hösten,

svart,trist och grått. Det känns som om mina hjärtslag slår tyngre och tyngre för varje årstid på något sätt. Och det påverkar mig.   

Fast om man tänker på kvällspromenader,filmkvällar,varm choklad, mysiga koftor och filtar så är hösten så himlans fin på något sätt.

Vi säger så sålänge. Ha det bra fina ni.

 

Vill tillbaks till västkusten med min fina vän. Sitta på en klippa, dricka lite vin och prata om alla killproblem och livet. Så bra, så fint.

 

Om att släppa taget

Vi har alla någongång varit där, när man är helt besatt av en person som man inte kan släppa taget om. En person som man tänker på dygnet runt. Varje gång telefonen plingar till så hoppas man att det är just hans namn som står där på displayen, varje gång man ser honom så hoppar hjärtat till och det känns som om hela magen knyter sig till en enda stor boll. Man känner sig nästan utbytt på något sätt. Man säger till sina vänner "Nu har jag glömt honom, på riktigt". Fast han egentligen finns kvar där inombords. Man ljuger för sig själv, just för att få ur sig den där meningen "jag har glömt honom" som känns så jävla bra att säga. Man vill visa sig stark. Man lovar sig själv att inte höra av sig till honom, men ändå, så tappar man kontrollen över fingrarna som skriver ett darrande "Hej hur mår du?" på tangentbordet. Allt är så himla mycket lättare sagt än gjort. Man fortsätter att springa efter honom, man fortsätter att höra av sig, trots att man vet att man måste försöka gå vidare. Gråt, skrik, var arg, ledsen, men det går över, jag lovar. För när den dagen du vaknar upp och känner att hjärtat inte gör ont längre och att du faktiskt har gått vidare, så kommer du att inse att han inte var värd all tid och sorg som du lagt ner på honom. Du kommer nästan skämmas över hur du har betett dig, hur du kan ha låtit han, en enda person ha fått dig att sjunka till botten och må så dåligt. Ifall du mådde bra innan du träffade honom, så kan du må bra och klara dig lika bra utan honom.

Glöm aldrig det, vänner.

 

Om känslor

Ibland kan jag inte riktigt förstå hur en enda människa kan betyda och kretsa runt ens liv så himla mycket, dag ut och dag in.

Även om man har släppt personen och inte har några känslor alls så kommer det alltid finnas någonting där, allra längst in i hjärtat. Men,

att man går förbi varandra som främlingar och låtsas som ingenting, det gör ont, det svider. Men jag vet inte, det kanske är bäst så.

Man ser honom, det hugger till, man tar en omväg,man håller andan och sedan kan man sakta försöka börja andas normalt igen.

 

Några fina ord - bara för att ni är så jäkla bra

Med det här inlägget vill jag bara säga tack, tusen tusen jätte tack för att ni är så himla fina och bra, ni som dels läser min blogg,

och för att: ni skriver så himlans fina saker till mig. Även om jag inte alltid är på topp eller har världens bästa uppdatering här på bloggen,

så kikar ni fortfarande in här och det gör mig så himla glad. Ni ska veta att jag är såååå hjärtligt tacksam, ack så bra ni är. Ni rockar! Puss

 

GOOD LIFE

Okej, måste bara säga att allt är så jävla bra just nu. Har tagit tag i mina problem och rättat till det som har tyngt ner mig. Känner mig som en helt ny människa och har under det här året både växt som person, blivit starkare och lärt mig av så himla mycket. Det här skolåret har varit stressigt,

jag har inte lagt ned mig, jag har skjutit fram saker och ting och har bara inte orkat tagit tag i det. Men trots att det har varit en jobbig period så har jag ändå fortsatt att kämpa och tagit mig upp igen,och nu har det äntligen vänt och fallit på plats. Sommarlovet är här om ett ögonblick och jag mår bra, längesen jag kände ett sånt här lyckorus i kroppen. Jag sitter här med ett stort leende på läpparna och vill bara krama om hela världen.

ÅH fyfasiken va bra jag mår.

 

Om att försöka gå vidare,förlåta och erkänna

Jag måste ta och erkänna att jag har haft en otroligt tuff period. Det har vart så himla mycket på så kort tid.

Utan att ha tänkt så har jag valt att gå fel väg allt för många gånger,jag har sopat problemen under mattan,försökt struntat i dom och gått vidare.

Men sån jag har alltid varit, jag har aldrig orkat tagit tag i problemen. Men nu har det gått för långt,

det är dags att komma tillbaks på rätt spår igen. "Det är okej att må dåligt,för sen ska man ta sig upp igen" citerat av en fin vän. 

De där orden värmde riktigt ordentligt. Det är helt sjukt hur ens vänner kan se rakt igenom en, känna att det är något som är fel.

Man måste nog försöka förlåta sig själv för alla dumma tankar man går runt och bär på, och för misstagen man gjort, och gå vidare.

Man kan inte må bra jämt. Det är okej att man går runt och har ont i hjärtat ibland. Det är det som hör till,

att man någongång måste göra misstag och falla isär, för att sedan kunna bygga upp,lära sig,växa och bli hel igen.

Men det viktiga är att kunna erkänna dom, våga säga "det här var riktigt dumt gjort av mig" och sedan kunna förlåta sig själv.

Det går inte att gå runt och intala sig själv att det inte har hänt, neka det om och om igen för sig själv och sin omgivning.

Nu ska jag sikta framåt, sikta åt rätt håll och börja om på ruta ett. Det går redan framåt och mot ljusare tider,

jag har börjat tänka positivt och att det faktiskt gäller att leva ut livet så mycket som möjligt innan det är försent.

För att komma någonstans i livet måste man våga ta risker och chanser för att sedan kunna lyckas eller misslyckas.

Man måste försöka kunna se livet som en utmaning, kämpa sig igenom tuffa perioder för att kunna bli ännu starkare och växa som person♥

 

 

Finner ingen motivation

Ligger i sängen med världens fetaste ångest. Jag har ingen ork till någonting just nu,har tappat motivationen.

Jag borde ha gjort så himla mycket för längesen. Jag borde ha gjort de två inlämningarna,jag borde ha börjat tagit tag i träningen,

jag borde jag borde borde och borde, utan de där "men" och snart" som jag har sagt allt för många gånger nu. 

Men jag orkar bara inte. Inte just nu iallafall. Allt jag behöver nu är en bra helg, sedan börjar jag om. Godnatt, ta hand om er♥

 

 

Rädslor och Svagheter

Jag går ofta runt rädd, jag tackar hellre nej och backar ur sista minuten, hellre det än att kanske misslyckas.

Men de gånger jag har tackat ja, inte backat ur, när jag har bestämt mig och tänkt "nu fan gör jag det här" och "vad kan hända?"

Då jag har klarat av något jag är rädd för, så växer jag enormt som person,blir säkrare och säkrare i mig själv och känner en stolthet.

Det kan vara allt från att stå inför klassen och redovisa,till att åka flyglan. Vi alla föds till unika individer med olika mål,

som vi strävar efter att uppnå under livets gång. Men man kommer nästan alltid att stöta på hinder påvägen dit.

Men jag tror att man måste tänka "är detta värt att kämpa för?" "är de det här jag verkligen vill?"

och ibland tror jag dessutom att man måste släppa taget från sina högsta mål och sträva efter de mål som verkligen betyder något. 

T. ex om man nu har ett mål att springa ett lopp på en viss tid och inte når denna tid man har satt upp,

så är det okej att släppa och gå vidare. Man kan inte lyckas med allt. Det gäller att inte gräva ner sig varje gång man har "misslyckats" med någonting,man kan istället försöka gå vidare och bygga upp ett nytt mål. På så sätt kommer man bli starkare och starkare.

Jag tror inte att jag är ensam om att ha svårt för att släppa taget och bara gå vidare? Detta är ibland det svåraste man kan gå igenom,

om man t. ex har blivit lämnad av den man älskar så är det svårt att acceptera och gå vidare,men för att orka är styrkan att resa sig upp igen och gå vidare, även om det tar tid så lär man sig något nytt hela tiden och blir starkare och starkare av sina motgångar.

Man ska aldrig låta rädslan få ta över och styra över ens liv, man måste våga chansa och ta risker för att kunna lyckas.

 

 

Det där om kärlek

Det där om kärlek, det kanske är meningen att man ska falla isär för att bli hel igen? Ibland är kärlek underbart,

ibland är det ett rent helvete. Det är som en berg och dalbana, det går upp och ner under olika perioder, bra.dåligt.bra.dåligt. Ungefär.

Men en sak har jag alltid gått runt och funderat på, varför man oftast vill ha det man inte kan få?

Men om det nu skulle vara så att man tillslut får den personen man vill ha som man har kämpat så länge för, 

så vill man helt plötsligt inte ha den längre. Jag tror det är när man känner att man har kontroll och makt över en person,

då man helt enkelt känner att man har "vunnit" den, det är då man istället väljer att backa och ta avstånd.

Eller är jag kanske ensam om att känna så? Jag tror också att det är mycket rädsla och osäkerhet som hindrar oss till att våga,

våga satsa och riskera. Man kanske har blivit sårad någongång förut, rädd för att släppa in nya människor, ja ni hajar.

 Men tänk, man kan ju faktiskt aldrig utgå från att kärleken kommer finnas där förevigt,

om man inte kämpar för den och engagerar sig i kärleken. Det går om man verkligen kan och vill.

Det gäller bara att orka fortsätta kämpa, vara stark och inte ge upp.

 Min bror och hans tjej i Riga 2011. Finaste solnedgången jag någonsin sett.