JOIS!

Men inte på samma sätt som förut

 

Det finns en sorts dramatik första gången du blir kär i någon. Allting är så nytt och spännande men samtidigt så skrämmande. Man frågar sig själv hur man någonsin kunde levt ett liv utan honom. Man tänker att han är så himla vacker, att han är det bästa som hänt och att man aldrig någonsin vill att det fina man har ska ta slut. Men en kärlek så stark och minnen så vackra så hade allting sitt slut, även du och jag. Man gråter sig till sömns i månader och man skriver texter om hur man ska få honom tillbaka, man är rädd att han ska gå vidare och träffa andra medans man försöker göra samma sak. Man ljuger och säger det där som känns så jävla bra att säga "jag har glömt honom" fast han egentligen finns kvar där inombords. Jag vet att det kommer gör ont att se honom och att det kommer att svida till i hjärtat att se honom med någon annan. Men tiden går som den alltid gjort, med eller utan honom, och varje dag gör det lite lite mindre ont än dagen innan. 

 

Vår kärlek tog slut och jag gick i sönder. Ja, jag gick i sönder. Fram tills nu. Nu börjar jag faktiskt känna ett avslut på dig och den ständiga saknaden, hjärtat gör inte lika ont längre och jag har så fantastiska människor runt omkring mig som sprider glädje. Men bara för att jag släpper dig mer och mer för varje dag så betyder det inte att jag har slutat bry mig om dig, för det kommer alltid finnas någonting där, allra längst in i hjärtat. Det kommer alltid hoppa till lite extra i hjärtat när jag ser dig eller hör ditt namn, men inte på samma sätt som förut. 

 

Man kommer att träffa han som fångar ens intresse på nytt, han som man kommer att skratta och bilda nya minnen tillsammans med. För man måste försöka våga släppa in nya människor och våga älska på nytt. Man måste inse att det är såhär livet är och att man kommer att få laga sitt brustna hjärtat flera gånger i livet. Man får inte vara rädd, man måste våga chansa och ta risker. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas